Nedan finns en text från en svensk israel boende i Israel och som han skrivit idag.
"Idag uppmärksammar över 60 länder världen över
den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. Minnesdagen instiftades
2005 genom en resolution i FN:s generalförsamling. Datumet, den 27 januari,
valdes eftersom koncentrations- och förintelselägret Auschwitz-Birkenau
befriades av den Röda armén på detta datum 1945.
I Israel har man sedan 1953 uppmärksammat den så
kallade Minnesdagen för Förintelsen och och hjältemodet på den 27 dagen i
månaden Nisan, som infaller i april eller maj. Detta datum valdes för att
koppla minnesdagen till upproret i Warsawa-ghettot 1943. Under Staten Israels
första år uppfattades det som viktigt att betona att inte alla Förintelsens
offer gick “likt lamm som förs bort till slakt” (Jesaja 53:7). Det fanns
exempel på hjältemod, på judar som gjorde väpnat motstånd, trots att det var
hopplöst.
Den israeliska minnesdagen skulle kanske kunna
karaktäriseras som mer av en inre israelisk angelägenhet, medan den
internationella minnesdagen fokuserar på de universiella lärdommar som bör dras
av Förintelsen. Från ett israeliskt perspektiv var Förintelsen det yttersta
beviset på att det judiska folket behöver ett eget land och ett eget försvar.
Det internationella samfundet betonar istället behovet av att fostra tolerans
och bekämpa främlingsfientlighet. De olika perspektiven står inte nödvändigtvis
i motsättning till varandra, men de utgör kanske en del av förklaringen till
varför minnet av Förintelsen uppmärksammas på olika datum i Israel och resten av
världen.
Med anledning av den internationella minnesdagen
för Förintelsens offer landade imorse en stor israelisk delegation i Polen.
Gruppen omfattade 60 knessetledamöter och ytterligare mer än 250 dignitärer,
däribland den ashkenaziske chefsrabbinen David Lau och HD-domaren Elyakim
Rubinstein. Under dagen kommer delelgationen att besöka Auschwitz-Birkenau, där
en minnesceremoni kommer att hållas tillsammans med polska parlamentsledamöter.
Därefter kommer de folkvalda representanterna från Israel och Polen att hålla
en speciell interparlamentarisk session tillsammans med representanter från
bland annat USA och Kanada.
Beslutet att förlägga en knessetsession till
Auschwitz har emellertid mött motstånd från vissa håll i Israel.
Knessetledamoten Moshe Feiglin (Likud) var en av de politiker som aktivt valde
att inte resa till Polen för att delta i dagens symboliska evenemang. “Jag
tvivlar inte på att det finns en viss erfarenhet, vid ingången till
krematorierna, som bara kan upplevas där,” förklarar han. Han menar dock att
något mycket viktigare går förlorat när man gör minnet till ett museum. Minnet
ska istället vara “något levande som är verksamt inom dig, som påverkar ditt
liv och din relation till nationen som mördade dig,” förklarar han. Genom att
resa till Polen fritar man det polska folket från ansvar. “Man förmedlar
budskapet att det som hände tillhör en annan värld, en som inte längre
existerar. Det finns ingen koppling till här och nu. Nu litar jag på det polska
folket, nu lever vi i en ny moralisk verklighet. De är inte ansvariga.”
Moshe Feiglins ord kan tyckas hårda, men de
representerar ett perspektiv som fortfarande är mycket starkt bland många judar
i Israel. Förintelsen gör sig påmind varje dag i Israel, i allt från
inrikespolitiska överväganden och i utrikespolitiska beslut till vardagligt
småprat. “Hela min mammas familj mördades av tyskarna,” kan någon säga i
förbigående, som en bisats i en mening som handlar om något annat. Minnet är
personligt, intimt och ovedersägligt, en ständigt närvarande inre röst som
påminner om vem man är, var man kommer ifrån och varför man är här. Denna sorts
åminnelse har en tydlig funktion, vilken enligt Moshe Feiglin inte kan sägas om
dagens omfattande evenemang i Auschwitz-Birkenau."
Paul Widen
Efrat
